Student 2016

O.M.G!! Carro är tillbaka?! Jupp, det är sant. Sjukt längesedan jag bloggade sist och jag tänkte dra igenom vad jag haft för mig sedan sist ni hörde av mig. Låt oss börja med det faktum att jag inte längre är en gymnasieelev längre…

Den tionde juni gick jag upp tidigt för att ta bussen till en av mina bästa vänner, Elina, för att fixa det sista innan vi drog in till Lund för att äta champagnefrukost med klassen. Vi drack champagne, skrattade samt alla fick sina nomineringar. Jag blev nominerad till “Klassens Dramaqueen”, vilket vissa kanske hade tagit fel, men jag skrattade bara då jag vet att det passar mig så oerhört bra. Bättre än att en av mina bästa vänner, Anna, fick “Klassens Diva” *smile*.

student2

Vi åt smörgåstårta i skolans matsal samt lyssnade på tal från lärarna innan vi fick betygen och kramade om vår älskade mentor Bartosz en sista gång innan utspringet. Kvällen gick ut på att umgås med släkt och vänner, fick massvis med saker till min kommande flytt och hade verkligen den bästa dagen i mitt liv. Var så oerhört ledsen och grät en hel del tårar när jag kramade om mina vänner innan jag drog hem, det var vår sista dag i skolan och tårarna bara vällde nedför kinderna. Värst var det att säga hejdå till Anna, Elina, Alle, Alex och Fredrik. Även om jag vet att vi kommer träffas så oerhört mycket i framtiden så kändes det så ledsamt att veta att vi inte kommer ses konstant varje dag i veckan.

student1

Det var verkligen en av de bästa dagarna i mitt liv, det var sjukt roligt men samtidigt så var det en av dom värsta; för det kändes som jag förlorade alla mina älskade vänner som hjälpt mig genom dessa tre år på LBS. Därför vill jag tacka alla mina underbara vänner, för utan dom hade jag inte klarat mig. När jag slutade nian visste jag inte var jag skulle ta vägen, jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv, men SDEL13 gjorde dessa tre år på gymnasiet underbara och jag vet som sagt inte vad jag skulle gjort utan dom.

student4

Jag kommer än idag ihåg första dagen i ettan. Jag mötte en tjej vid namn Villemo på trappan utanför skolan och vi bestämde oss för att ta oss igenom första dagen tillsammans. Tre år senare sprang jag ut på samma trappa tillsammans med en klass jag aldrig kommer glömma. Jag kommer ihåg hur vi samlades i lobbyn, jag såg två förvirrade tjejer och erbjöd dom platserna bredvid mig. Dessa två tjejer kom att bli mina allra bästa vänner; Anna och Elina. Utan dessa två underbara människor hade jag antagligen inte varit här idag. Utan dom hade jag inte funnits och jag kommer ALDRIG lämna deras sida – för de lämnade aldrig min.

You may also like

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *